sanna näsströms

Chockades av mina egna betyg och kändes helt knäppt att se tre års tårar och timmar på samma papper. Höll tillbaka le tears i kyrkan, blev rädd för de peppande ord de sa om framtiden och vällde ur byggnaden i glad men ändå ledsen trupp. Möttes av ett hav med skyltar och familjer och hittade till slut min egen. jävla tjockunge, valkarna på armen alltså. Fick saker om halsen och kramades under grattningar. Hoppade upp på en skrinda av hög klass men kasst ljud och hoppade och skrek bort rösten, även jag. Gled in på torget och fortsatte vråla, gick upp på scen och skrattade tsm med publiken åt ett klockrent tal som egentligen bara vi förstod och åkte sedan hem till en studentskiva bara för mig. För jag tog ju studenten i onsdags, knäppt ju